Då var det dags igen, på med skridskor, handskar, massa skydd och greppa klubban så kör vi! Inte riktigt ännu kan pucken släppas dock. Men igår vid 11.30 gjorde Brynäs IF sitt första ispass för säsongen 13/14. Lilla julafton kan vi kalla det hela, stora riktiga julafton kommer den 14 september. Men första isträningen är lite speciell den också, på sitt sätt.

 

Alla spelarna var närvarande förutom Bill Sweatt. Han ansluter till truppen under nästa vecka. Ca 500 personer kom till Läkerol arena för att se det "nya" Brynäs. Vi fick se när alla spelarna presenterades på isen och även höra lite spelarintervjuer inför säsongen. Riktigt bra ordnat av Brynäs att ändå göra detta till en liten "publikfest" eller vet inte om man kan kalla det publikfest direkt. Det kan man nog kalla Skellefteå AIK:s första träning, där tar de inträde och biljetterna är slutsålda för länge sedan. Det blir alltså fullsatt på en ispremiär!! herregud säger jag bara. Men samtidigt så är det tydligen en tradition där uppe. Grattis Skellefteå till den traditionen! 500 människor är väl inte så dåligt heller. Vi får vara nöjda.

 

Men i alla fall så var det otroligt glada miner på isen, grabbarna verkar taggade att dra igång den här säsongen direkt. Det verkar vara en otroligt bra sammanhållning i truppen redan. Jag blir inte förvånad för Brynäs IF brukar vara otroligt duktiga på att få ihop gruppen på ett bra sätt. Vet att de senaste säsongerna har det varit en otroligt bra grupp. Vilket är mycket viktigt under en säsong! ja kanske det allra viktigaste. Granström hakade Emil Molin lite lätt, hemvändaren Anton Rödin såg ut att trivas och gästen Jakob Silfverberg var glad att vara tillbaka i den arena där han frälste Brynäs för ca 16 månader sedan.

 

Tommy Jonsson körde inget jättepass med grabbarna, utan det var mest känna på grejerna och köra lite enkla saker. Lite teknikövningar och så. För att sedan trappa upp träningen lite i veckan, för redan nästa vecka har Brynäs en träningsmatch mot självaste Leksand i Sandviken! så här får de inte ligga på latsidan. Men man kan ju undra hur hårt träningen tog på spelarna igår, några föll ihop som ett korthus på isen och var riktigt trötta, eller? var det mer bara en "grej". Hur det än är så vinner man inga matcher genom att "ligga" på isen. Guldet ska hem till Gävle igen! så är det bara.

 

Ska bli intressant att följa detta lag nu! I morgon onsdag blir det att kika en sväng på träningen i B-hallen klockan 14.00. Sen på fredag tränar Brynäs i B-hallen 11.00-13.00. Blir nog en sväng dit igen då. Nu har hockeysäsongen dragit igång på riktigt, både för laget och för oss supportrar. Ingen lugn och ro nu inte.

 

 

Hockey och känslor går väldigt mycket hand i hand. Har ni någon gång tänkt på hur ni beter er under matcherna? Vad ni känner i kroppen när till exempel ditt lag gör mål? Eller när ditt lag tar det där efterlängtade SM-guldet? Det är svårt att styra över sina känslor. Ibland går det för långt tyvärr för vissa människor. Men hur det än är så är känslor någonting fantastiskt också, Vad hade ishockeyn varit utan känslor? Inom ishockeyn som supporter kan du leva mellan hopp och förtvivlan många gånger, men samtidigt älskar du den där känslan när du inte riktigt vet vad som kommer att hända. När det vankas slutspel är det någonting extremt som rör sig i kroppen, du vet liksom inte riktigt om du är levande eller död, du är för nervös för att känna efter. Men hur det än är med känslor så ska jag nu ta reda på lite hur mina känslor fungerar, vad känner jag i olika situationer? Svaret har vi här nedan.

Och efter ni har läst mina svar så kolla gärna med er själv hur ni reagerar i olika situationer.

 

Känslan inom mig inför en Brynäsmatch är lite pirrig, och det byggs upp många förväntningar, både på spelarna och publiken. Sen beror det såklart på om det är slutspel eller inte och om det är lördagsmatch så pirrar det nog lite extra i magen och förväntningarna på spelarna och publiken blir högre. Men annars är jag ganska lugn inför en match.

 

Det beror helt på om Brynäs ligger under eller leder eller om det är otroligt spännande så beter jag mig lite olika. Men oftast under matchen är jag mycket nervös. Om inte Brynäs leder med fyra eller fem mål, men händer ytterst sällan. Så känslan under en match är för det mesta nervöst. Men ändå en jäkligt härlig känsla!

 

När Brynäs har vunnit känner jag en otroligt stor glädje! konstigt vore det annars såklart. Kan faktiskt känna en extra stor glädje när de har vunnit mot till exempel Leksand, AIK eller Färjestad. Då hoppar jag lite högre än vinst mot de andra lagen. Glädje, men också mycket stolthet, beroende också på hur laget har vunnit. Men oftast är det stolthet i det hela också. Sen en känsla jag får när laget har vunnit är att jag vill vara kvar inne i Läkerol arena så länge som möjligt, vill liksom aldrig gå hem.

 

Om det var glädje vid vinst så är det total besvikelse och sorg vid förlust. Men det beror också på hur laget har presterat och hur de förlorar. Förlorar de rättvist, att det andra laget är mycket bättre så är det en sak, men förlorar de fast de egentligen skulle ha vunnit så känns det bara skit. Hur jag reagerar är lite olika, men oftast vill jag bara hem och dra någonting gammalt över mig, vilket säkert spelarna också vill. Jag brukar bara stänga in mig i mitt rum och lugna ner mig lite. Det går absolut inte att prata med mig om de har förlorat riktigt illa. Men det beror helt på hur matchen har sett ut. Men visst är det roligare om laget man älskar vinner.

 

Går det ens att beskriva kära vänner? som supporter måste man vara med om en sån sak om man ska förstå känslorna som väller ur en då. Man lever för laget, följer laget året om, ser matcher, träningar, träningsmatcher och mycket mer, självklart gråter man glädjetårar och allt möjligt när laget vinner det största man kan göra i Sverige, nämligen SM-guld. Jag bara njöt av synen den där kvällen 19 april, allt var bara magiskt. Trodde ett tag att jag var bland moln och svävade. Men som sagt svårt att beskriva känslan, ni måste vara med om det.

 

När jag och ett gäng Brynäsare reser till Luleå på egen hand, och Brynäs faller ihop totalt. 8-1 till Luleå. Jag är en otroligt lugn person och en riktig Brynässupporter, men där bröt jag ihop. Jag ville inte vara kvar i arenan längre, Brynäs spelade inte ishockey, utan trodde de lekte med pucken hemma på gårdsplanen ungefär. Där stod vi på bortastå i Coop arena och skämdes ögonen av oss. Vad skulle vi göra? åka hem? tåget gick inte än. Ne vi stod kvar och pinade oss igenom helvetet. På vägen hem var ingen av oss särskilt glad. Utan det var bara hem till Gävle vi ville, fort som blixten. Den resan kommer jag aldrig att glömma. Det ska gå långt om jag ska stå och skämmas för Brynäs IF, men där gjorde jag tyvärr det. Ingen känsla jag vill känna igen.

 

Känner du igen dig? Har vi supportrar något gemensamt? Känslorna visar sig mycket under en hockeymatch kan man lugnt säga.

 

Det är bara att börja ladda upp inför en säsong där jag lovar att många olika känslor kommer vara inblandade. Men jag hoppas jag får uppleva många positiva känslor i Läkerol arena i vinter. Och varför inte avsluta säsongen med en tår? En tår för att det 14:e SM-guldet är bärgat!

En helt vanlig onsdag på Stortorget, solen skiner och det vankas sommarkväll med artister som till exempel Sean Banan. Dock var det inte bananen som lockade denna gång, utan det var något helt annat. Ett svart, gult och rött tält stod nämligen på Stortorget och glänste över hela Gävle stad. Souvenirer och tävlingar erbjöds. Sedan kom det allra bästa, spelarna! Dock inte alla 24 spelare men fyra av dom. Robin Rahm, Robin Jacobsson, Johan Harju och Jonathan Granström. Alla fyra var sig lik, fast det var fyra månader sen man såg dom sist.

 

Människor tog autografer, vilket inte jag gjorde, utan det räcker med dom hundra autograferna man har. Tror jag nöjer mig. Dock överdrev jag väl lite smått men kände inget behov av fler autografer.

 

En märklig sak mitt i all Brynäsglans var att ett barn kom in i tältet med helt fel logga på tröjan. Modo av alla lag, dock köpte mamman en Brynästiger till barnet. Frågan är vilket lag höll barnet på? Brynäs eller Modo? Eller var han i valet och kvalet? Hur det än slutar så vet vi alla att Brynäsare är vi alla innerst inne.

 

Trevligt var det dessutom att heja och prata med alla andra galna Brynäsare. Otroligt vad många fina och härliga människor man har lärt känna genom Brynäs, och fler lär det bli kommande säsong. Det är inte bara ishockey det handlar om när man är supporter, utan man träffar så många härliga människor. Man känner sig så hemma när man pratar med någon som älskar samma sak som jag själv.

Därför vill jag avsluta detta inlägg med att säga.  Nu börjar det roliga!!! Ispremiär på måndag 11.15 i Läkerol arena. Sen är det igång på allvar!

Brynäs IF är dom bästa!!!!

NHL,National Hockey League är en liga dit alla hockeyspelare vill, det spelar ingen roll om pojken är 5 eller 18 år, alla vill spela i världens bästa hockeyliga. Vad är det som egentligen lockar? självklart måste det vara pengarna som lockar mycket, det går inte att jämföra lönerna i NHL med svenska SHL. Vad mer? självklart att få spela med världens bästa hockeyspelare. Sen tror jag också att publiken är ett häftigt nummer för sig. De kommer nära isen och spelarna har publiken på väldigt nära avstånd, vilket jag tror blir en häftig upplevelse för hockeyspelarna också.

 

NHL är en liga dit alla hockeyspelare vill, men det finns supportrar som skulle göra allt för att komma till NHL och se den fantastiska hockey som spelas där och även få se världens bästa hockeyspelare, en av dom är jag.

 

Tänk dig som Brynässupporter, och du får se Niklas Bäckström eller Jakob Silfverberg göra entré på isen och publiken runt omkring dig är helt vilda, och mitt i allt sitter lilla du och känner en enorm stolthet, ja du till och med ryser lite lätt i kroppen när du ser någon av deras ryggar "Bäckström" "Silfverberg". Du har sett dom i laget de har vuxit upp i, nu ser du dom i en helt annan värld. Så långt bort Gävle och Brynäs IF du kan komma. Skulle inte det vara häftigt? självklart bär du också en tröja av namnet "Bäckström" eller "Silfverberg" beroende på vilket lag du väljer att se. För mig är båda lika stora.

Jag skulle verkligen göra allt för att få se en NHL-match. Jag hoppas och ber om intresset för ishockey sitter kvar att jag får uppleva en match innan jag dör. Helst inom snarast framtid då grabbarna är ganska unga fortfarande. Men det återstår att se. En dröm är alltid en dröm, jag vet att drömmar kan slå in, Brynäs vann SM-guld 2012 vilket var en stor dröm jag ville uppleva, vem säger att jag inte sitter på min livs första NHL-match om några år? Ska bara vinna några miljoner först.

 

 

Truppen är spikad! eller? Just det, det var någonting som inte riktigt är klart ännu. Elias Lindholm vara eller icke vara i Brynäs till hösten. Hur gör grabben? Han kommer skriva på ett kontrakt med Carolina Hurricanes idag men frågan är om han blir utlånad till Brynäs en säsong innan han tar chansen i NHL.

 

Alla grabbars dröm är att spela i världens bästa liga, NHL. Jag lyssnade på Henrik Lundqvist sommarprat i början av juli och det fick mig verkligen att inse att det är dit alla vill nå, gärna så snabbt som möjligt också. Du tjänar massvis med pengar och du får spela med världens bästa spelare. Vad kan få dig att inte skriva på ett kontrakt liksom?

Henrik Lundqvist berättade också att ett SM-guld här hemma i SHL spelar inte ett dugg roll när du nu kommer till NHL, det skiter klubben helt i. Det är nu du som spelare ska vara som bäst. På campen tog spelarna i så mycket så de spydde till höger och vänster, är verkligen Elias redo för detta äventyr nu? endast 18 år gammal?

 

Självklart är min åsikt att Elias ska stanna ett år till i Sverige innan han drar till NHL, konstigt om jag ville annat. Brynäs IF behöver honom, publiken behöver honom! Jag hoppas verkligen att Carolina lånar ut honom till Brynäs ett år så Elias får bygga på sig lite mer och bli ännu bättre i både skridskoåkning och en vassare målskytt. Men vi alla vet att drömmen är NHL och världens bästa liga, men var lite KLOK nu Elias!! För åker du över och misslyckas så kan drömmen vara i kras, nog för att chansen finns igen, men jag tror att det är bättre att han verkligen är redo innan han åker över. Men vem vet han kanske är redo redan nu? Men vi Brynäsare ber till högre makter att Elias stannar i Brynäs ett år till. Chansen kommer igen Elias!