Hockey och känslor går väldigt mycket hand i hand. Har ni någon gång tänkt på hur ni beter er under matcherna? Vad ni känner i kroppen när till exempel ditt lag gör mål? Eller när ditt lag tar det där efterlängtade SM-guldet? Det är svårt att styra över sina känslor. Ibland går det för långt tyvärr för vissa människor. Men hur det än är så är känslor någonting fantastiskt också, Vad hade ishockeyn varit utan känslor? Inom ishockeyn som supporter kan du leva mellan hopp och förtvivlan många gånger, men samtidigt älskar du den där känslan när du inte riktigt vet vad som kommer att hända. När det vankas slutspel är det någonting extremt som rör sig i kroppen, du vet liksom inte riktigt om du är levande eller död, du är för nervös för att känna efter. Men hur det än är med känslor så ska jag nu ta reda på lite hur mina känslor fungerar, vad känner jag i olika situationer? Svaret har vi här nedan.

Och efter ni har läst mina svar så kolla gärna med er själv hur ni reagerar i olika situationer.

 

Känslan inom mig inför en Brynäsmatch är lite pirrig, och det byggs upp många förväntningar, både på spelarna och publiken. Sen beror det såklart på om det är slutspel eller inte och om det är lördagsmatch så pirrar det nog lite extra i magen och förväntningarna på spelarna och publiken blir högre. Men annars är jag ganska lugn inför en match.

 

Det beror helt på om Brynäs ligger under eller leder eller om det är otroligt spännande så beter jag mig lite olika. Men oftast under matchen är jag mycket nervös. Om inte Brynäs leder med fyra eller fem mål, men händer ytterst sällan. Så känslan under en match är för det mesta nervöst. Men ändå en jäkligt härlig känsla!

 

När Brynäs har vunnit känner jag en otroligt stor glädje! konstigt vore det annars såklart. Kan faktiskt känna en extra stor glädje när de har vunnit mot till exempel Leksand, AIK eller Färjestad. Då hoppar jag lite högre än vinst mot de andra lagen. Glädje, men också mycket stolthet, beroende också på hur laget har vunnit. Men oftast är det stolthet i det hela också. Sen en känsla jag får när laget har vunnit är att jag vill vara kvar inne i Läkerol arena så länge som möjligt, vill liksom aldrig gå hem.

 

Om det var glädje vid vinst så är det total besvikelse och sorg vid förlust. Men det beror också på hur laget har presterat och hur de förlorar. Förlorar de rättvist, att det andra laget är mycket bättre så är det en sak, men förlorar de fast de egentligen skulle ha vunnit så känns det bara skit. Hur jag reagerar är lite olika, men oftast vill jag bara hem och dra någonting gammalt över mig, vilket säkert spelarna också vill. Jag brukar bara stänga in mig i mitt rum och lugna ner mig lite. Det går absolut inte att prata med mig om de har förlorat riktigt illa. Men det beror helt på hur matchen har sett ut. Men visst är det roligare om laget man älskar vinner.

 

Går det ens att beskriva kära vänner? som supporter måste man vara med om en sån sak om man ska förstå känslorna som väller ur en då. Man lever för laget, följer laget året om, ser matcher, träningar, träningsmatcher och mycket mer, självklart gråter man glädjetårar och allt möjligt när laget vinner det största man kan göra i Sverige, nämligen SM-guld. Jag bara njöt av synen den där kvällen 19 april, allt var bara magiskt. Trodde ett tag att jag var bland moln och svävade. Men som sagt svårt att beskriva känslan, ni måste vara med om det.

 

När jag och ett gäng Brynäsare reser till Luleå på egen hand, och Brynäs faller ihop totalt. 8-1 till Luleå. Jag är en otroligt lugn person och en riktig Brynässupporter, men där bröt jag ihop. Jag ville inte vara kvar i arenan längre, Brynäs spelade inte ishockey, utan trodde de lekte med pucken hemma på gårdsplanen ungefär. Där stod vi på bortastå i Coop arena och skämdes ögonen av oss. Vad skulle vi göra? åka hem? tåget gick inte än. Ne vi stod kvar och pinade oss igenom helvetet. På vägen hem var ingen av oss särskilt glad. Utan det var bara hem till Gävle vi ville, fort som blixten. Den resan kommer jag aldrig att glömma. Det ska gå långt om jag ska stå och skämmas för Brynäs IF, men där gjorde jag tyvärr det. Ingen känsla jag vill känna igen.

 

Känner du igen dig? Har vi supportrar något gemensamt? Känslorna visar sig mycket under en hockeymatch kan man lugnt säga.

 

Det är bara att börja ladda upp inför en säsong där jag lovar att många olika känslor kommer vara inblandade. Men jag hoppas jag får uppleva många positiva känslor i Läkerol arena i vinter. Och varför inte avsluta säsongen med en tår? En tår för att det 14:e SM-guldet är bärgat!