Jag börjar det här inlägget med att säga, strunt i Allsvenskan och Elitserien, vill man se riktig härlig och rolig ishockey så ska man följa juniorkronorna. Det finns absolut ingenting som är mer spännande och roligare än att se alla dessa grabbar spela ishockey. Grabbar som är födda 95, 94 och 93, alltså 17-19 år. Jag brukar inte tycka om att titta på landslagen, men när det gäller dessa unga grabbar så skulle jag kunna titta hela året om på dom, för de spelar en sådan härlig och underhållande ishockey. Nu är det också klart att...

 

SVERIGE ÄR I JVM-FINAL I ÅR IGEN! efter att ha vunnit över Ryssland efter ett straffdrama nu på eftermiddagen..

Jag finner egentligen inga ord för hur stolt man är som svensk när Sverige gör en sådan här insats. Alltså, tänk själva, att inför en fullsatt arena med massvis med ryska fans gå in och lägga en straff, och sätta straffen. Det var precis vad Sebastian Collberg gjorde under eftermiddagen. En straff som satt högt högt i målet, ja man hann inte med och se att den var inne.

Collberg säger efter matchen att det var bara att gilla läget! Men herregud hur kan grabben säga att det är bara att "gilla läget" när hela arenan buar och pressen är ENORM på den svenska spelare som ska lägga straffen? det är för mig en gåta. Jag som satt bänkad framför TV apparaten höll ju på att svimma ett antal gånger för att det var så pass spännande. Det var nästan värre än SM-finalen med Brynäs i våras för sjutton! Ne de här svenska grabbarna ska ha ett enormt stort jubel, hur det än går i finalen mot USA så är det här svenska laget hjältar hela bunten!

 

Man förstår vilken grym psykologi det är i ishockey egentligen! först går Sverige ifrån och gör 2-0 mot Ryssland, då ser man ett Ryssland som ser nervösa och oroliga ut i den första perioden. I den andra perioden kommer ett helt annat Ryssland ut och plötsligt gör Ryssland Sverige oroliga och nervösa istället. Ryssland kan dessutom kvittera matchen till 2-2 i den tredje perioden, och helt plötsligt har Ryssland fördel och allt lutar åt att de ska ta ledningen. Och sen blir det sudden och båda lagen spelar väldigt fokuserat och gör inte bort sig. Sen måste det hela avgöras på straffar och där kan vi snacka psykologi! vilka VILL ta straffar? Vilka KAN ta straffar? Vad tänker man som målvakt? Det hinner nog snurra en hel del tankar hos hockeyspelarna, eller så är det bara som Sebastian Collberg sa, det är bara ut och "gilla läget".