Vi alla minns SM-guldet i våras. Vi alla minns förra säsongen som en otrolig saga. Brynäs var aldrig riktigt nere på jorden och jobbade, utan dom svävade bland moln många stunder. Brynäs hade spelare som kunde göra "skitjobbet" och hade även spelare som kunde avgöra matcher själv, tänker framförallt på en spelare som Jakob Silfverberg. Allt gick som rinnande vatten, förstod dom ens hur bra dom var?

 

Nu 10 månader senare har Brynäs IF landat på jorden, ja kanske till och med gått i graven. Spelet har låst sig totalt och Brynäs har bara vunnit en match på de senaste 10 omgångarna. Vilket inte alls är roligt att läsa som brynässupporter. Vad är det som har hänt? vart är alla spelare? hur länge kommer denna kris att fortsätta? missar Brynäs slutspel nu? frågorna är många och svaren får helt enkelt visa sig.

 

Att det är svårt för ett elitserielag att försvara guldet, det förstår vi nog alla. Det är bara Djurgården IF som har lyckats med det än så länge. Men att man som lag ska vika ner sig så här totalt och att all spelglädje är som bortblåst, det trodde jag aldrig skulle hända. Men där är vi idag och det gäller för Brynäs att på något sätt jobba sig ur denna jobbiga situation, frågan är bara hur?

 

9 poäng skiljer det mellan tabellåttan Brynäs och tabellnian AIK. Men då ska också läggas till att AIK har en match mindre spelad. Den 2 mars möts AIK-Brynäs på Hovet i Stockholm. Kan det vara så illa att det är en avgörande match för vilket som som tar sig till slutspel och vilket lag som missar slutspel. Huuua...får ont i magen bara av att tänka på det. Ishockey är så mycket mer än en lagsport, tänk dig all psykologi denna sport har i sig, presterar en spelare dåligt så smittar det av sig och de andra 26 spelarna är lika usla dom. Och den mentala biten, att kunna koppla bort vad vi supportrar och media och folk på stan tycker och tänker, att bara kunna fokusera på spelet och på sin egna prestation. Det kan inte vara lätt som ishockeyspelare. Men det är precis vad Brynäs måste göra nu. Det här sitter i spelarnas huvuden, så är det! det syns så tydligt på isen. Spelarna blir lätt frustrerade och bryter av klubbor hit och dit och svär för sig själv när han själv missar en målchans. Båsdörren slängs igen med en riktig kraft. Domaren får höra några riktiga fina ord och det leder till personligt straff och utvisning, om det vill säg riktigt illa så får spelaren lämna isen för resten av matchen, och vad skickar det för signaler till hela laget? Allt detta blir som en ond cirkel egentligen.

 

Vad ska man göra i Brynäs då? jag heter inte Tommy Jonsson eller Janne Larsson eller Gunnar Persson så jag har inget bra svar på den frågan. Att byta ut Tommy Jonsson är ingen lösning på detta problem enligt mig. Det här handlar om 27 spelare som inte gör sitt jobb. Det hjälper inte att jag går och dunkar varje spelare på ryggen och säger "Börja jobba nu grabben!" Det här måste laget Brynäs IF lösa på egen hand. Jag som supporter finns som stöd på läktaren, finns där om ni vill ha hjälp. Jag kan en hel del hockey, men hur man ska lösa denna kris har jag tyvärr inget svar på.

 

Nu väntar ett landslagsuppehåll fram till den 12 februari. Nu måste någonting hända i Brynäs. Ska Brynäs träna som svin denna vecka? eller ska dom sätta sig i lugn och ro och prata med någon psykolog eller liknande? för att sitta hemma och tycka synd om sig själv är ingen lösning på denna kris. Jag vill se att man går tillbaka till grunderna och jobbar utifrån det och samtidigt som man måste få bort det dåliga självförtroende som spelarna bär på just nu.

Sen har Brynäs en otroligt viktig månad framför sig! först och främst två hemmamatcher mot Timrå och Växjö. Då vill jag se 27 spelare som åker skridskor som idioter och kämpar som om det vore match om SM-guldet. Det finns ingen, absolut ingen som ska åka runt på isen och lalla i dom matcherna! 100 procent kämparglöd och visa att spelarnas hjärtan klappar för Brynäs IF!

 

Det här ska vändas! och slutspel ska laget nå. Laget är sämre än förra året men det finns kapacitet till ett slutspel iallafall. Och väl där kan allt hända. Nu är det upp till spelarna att bevisa att man kan spela ishockey! och inte spela på en nivå som liknar pojkhockey!

 

Jag avslutar denna krönika med att säga: