Jag skulle vilja börja detta inlägg med att säga att livet är så skört, ena dagen kan man vara hur glad som helst och den andra dagen har man förlorat sin ena halva. Det här inlägget kommer inte att handla om Brynäs IF, som de flesta inlägg gör. Ne kära läsare och vänner det här var någonting som kom som en chock för mig och de andra som var den här personen nära, att förlora någon nära och kära är tungt...men att förlora sin allra bästa vän är någonting som ingen i hela världen vill vara med om, det är det värsta som någonsin finns...

Catarina Hallebro min underbara vän blev 33 år och dog fredagen den 10/2-12. Vi vet inte hur och varför hon dog utan det kanske vi får reda på senare, men för mig spelar det inte så stor roll...hon är borta föralltid. Men kommer ALLTID att finnas i mitt hjärta och i många andra människors hjärtan kan jag lova!

Hennes och min vänskap går inte ens att beskriva, och skulle jag sitta här och skriva ner det så skulle det ta flera dagar, för det var någonting EXTRA i vänskapen. Det var inte bara en vanlig vänskap som vilka personer som helst har...utan det var någonting som gjorde att vi inte kunde vara ifrån varandra mer än någon dag. Jag minns i sommras när jag skulle åka iväg till Kreta med familjen och vi chattrade på MSN långt in på småtimmarna natten före jag skulle åka. Vi pratade om hur vi skulle klara av att vara utan varandra så länge och att det skulle bli så jobbigt, sen när vi stängde ner datorerna så kunde inte jag låta bli att gråta, jag tyckte det skulle bli så jobbigt att åka iväg utan henne i en hel vecka..jag grät mig till sömns den natten. Då kan ni tänka er hur jag känner mig nu när jag aldrig någonsin kommer få träffa min allra bästa vän, eller är hon bara utomlands? ne, när jag skriver det här så vill jag tro att det bara är så enkelt, men jag inser ganska snabbt att så är inte fallet...jag önskar att det vore så men tyvärr...:(

Under åren vi har känt varandra, får se, det måste bli det tredje året som vi skulle ha känt varandra. Under dessa år har vi inte bara kallat oss för Catarina och Alexandra, ne tok heller...vi har kallat oss för allt möjligt..det jag kommer på just nu är dessa namn: Pinnen (Catarina) och stocken(jag), Salt (jag) och peppar (Catarina) och nu senaste tiden Catten (Catarina) och Vargen (jag). Varför dessa namn har kommit upp vet jag faktiskt inte men vi var helt enkelt fantasifulla tillsammans.

Det man absolut inte får glömma bort när det gäller oss två tillsammans är att vi hade ALLTID roligt tillsammans! vi hade ALDRIG tråkigt! var det inte hockey så var det långa underbara promenader. Vi kunde skratta så mycket så att vi fick träningsvärk i magen, ja, ni vet sådär så att det hugger till i magen. Jag kommer ihåg en gång när vi hade varit på bio på stan, det var inte allt för längesen, då skulle vi ta en promenad hem sen..vi gick och skratta hela vägen, det var nästan så vi inte kunde gå upprätt, utan vi gick och vinglade och vi höll nästan på att ramla ner i en snöhög, ja man kunde tro att vi hade en mängd alkohol i kroppen, men det hade vi faktiskt inte, utan det var bara ren glädje. Det har varit många sånna underbara stunder tillsammans med Cattis.

I sommras var vi iväg till Dalarna och åkte siljan runt..och bara hade det mysigt, i sommar som kommer var det meningen att vi skulle ta med oss tält och övernatta på någon camping runt siljan....men men. Förra sommaren så hade vi laddat min ipod med massor av härliga hockeylåtar (rock) sen i bilen påväg till Dalarna så var vi helvilda och poppade på som bara sjutton. Ja, det var bara ren glädje i det också!

Och alla underbara hockeymatcher vi har fått uppleva tillsammans...jag tänker mest på den på Hovet, en kvartsfinal, var det för två säsonger sen tro...aa det måste det ha varit..då de vann i förlängningen och kvitterade matchserien till 1-1 i matcher. Jag kommer ihåg att vi blev helt vilda när Brynäs gjorde det avgörande målet, jag flög ner på golvet och försvann där bland stolarna. Det var jätteroligt men också någonting som jag alltid kommer att minnas! Likaså bortaresan till Skellefteå den 21 januari...det var också det en upplevelse man aldrig kommer att glömma! dom fina orden som vi fick av Brynässpelarna efter matchen och bara själva resan var underbar.

Att vara så här nära vänner som Catarina och jag var är det nog många som saknar...jag bodde nog mer hos henne än vad jag bodde hemma ett tag. Jag trivdes så bra i hennes sällskap. Den 3 september 2011 fick jag ett sms av Cattis som fick mig att fälla någon tår...i sms:et stod det "Tack för att du finns! kram"...själv svarade jag tillbaka "du, tack för att du finns!! vad fan skulle jag göra utan dig...du är guld värd för mig! <3 " Ja hon var verkligen guld värd för mig....det var liksom hon och jag (Catten och Vargen). Ingenting skulle få göra så att vi skiljdes åt....INGENTING!

Nu är det tyvärr så att livet är inte alltid så som man vill att det ska vara. Människor föds och människor dör. Men människor som dör ska vara över 80 år, absolut inte 33 år. Men det är tyvärr ingenting som vi kan styra över...men orättvist är vad det är! Jag vet att Cattis har det bäst där hon är nu, men jag vill inte att det här ska vara sant, utan det är en jäkla mardröm eller något...jag vill så gärna tro det, men jag vet att det inte är så...Jag kommer aldrig få höra henne prata, skratta, gråta...och allt vad det är...jag kommer inte få se henne nå mera...jag kommer inte kunna ta på henne...det jag vet är att hon finns i närheten av mig hela tiden. Hon finns här för mig ändå fast jag inte ser henne.

Jag skulle kunna göra detta inlägg så långt som helst..men jag får nog ge mig....Men allting som Catarina och jag har upplevt tillsammans kommer ha en stor plats i mitt hjärta. <3 allt som vi har upplevt.....men min allra bästa vän Catarina Hallebro kommer att föralltid att ha en plats i mitt hjärta, den platsen kommer aldrig någonsin någon annan kunna ta ifrån..den platsen är förevigt hennes...<3

Vila i frid min älskade vän Catarina Hallebro <3 Jag är så jävla glad att det var just dig jag fann där på ståplats i Läkerol arena...att det var just dig som jag hade så roligt med! man säger att det är ödet som avgör det...och ja, visst var det ödet som gjorde att du och jag fann varandra....du är MIN föralltid !!! ÄLSKAR DIG <3

<3

Catarina och Alexandra <3

Det här var hon och jag <3 skratt var allt för oss !