Det känns väldigt jobbigt i vissa stunder, det är svårt att sluta tänka på Cattis. Hon var en sån underbar människa, ni som inte kände henne så väl gjorde verkligen ett misstag att inte lära känna henne bättre. Det var tack vare Brynäs IF som vi träffades och fick vara med om så otroligt roliga saker tillsammans ! och det fanns inte ett tillfälle då vi träffades och inte skrattade, det gjorde vi hela tiden....

Nu är det snart två veckor sedan som jag fick höra den hemska nyheten från Cattis pappa. Det enda jag minns från den stunden är att jag stod upp i mitt rum och skrek och grät....det tillfället kommer aldrig någonsin att glömmas tyvärr...

Nu har vi även fått reda på vad dödsorsaken var...det var tydligen en propp i hjärnan som sedan hade blivit en hjärtinfarkt....Men att hennes blodsjukdom hade en orsak i det hela också, det var nog den som gjorde så hon fick en propp och så...sen att även kroppen var uttorkad...egentligen spelar det inte så stor roll vad det var..men ändå skönt att veta. Man sitter bara och funderar på varför hon inte tog kontakt med läkaren tidigare...men det går inte att göra någonting åt det som har hänt tyvärr...men hon måste ha mått väldigt väldigt dåligt, det är en sak som är klart...

Nu går man och oroar sig för hennes begravning, det lär inte bli någon rolig fredag det....känns bara som om jag kommer bryta ihop innan jag har hunnit in i kyrkan. Det går inte ens att beskriva hur jobbigt det kommer vara, men självklart ska jag gå, jag var trots allt hennes allra närmaste vän, det var jag som kände henne bäst av alla, det var jag som såg henne för sista gången...det är därför det kommer vara så oerhört jobbigt att gå på begravningen...

Men mitt liv måste gå vidare på något sätt ändå fast detta har hänt. Jag har ett liv att leva...trots att det blev förändrat väldigt snabbt. Men som tur är så har jag en hel del underbara vänner som ställer upp för mig och stöttar mig i alla lägen...ni vet vilka ni är och ni är helt klart underbara <3

Sen får jag absolut inte glömma bort min älskade familj <3 mamma, pappa och Julia....utan er hade jag inte orkat <3 älskar er <3

Sen har jag mitt största intresse kvar också...BRYNÄS IF får jag inte glömma bort bara för att min bästa vän är borta....som tur är finns det så underbara människor runtomkring hockeyn också som stöttar mig. För hockeyn tänker jag aldrig lämna! Nu gick det inte så bra i matchen igår direkt mot Linköping, men nya tag i morgon mot HV71 hemma i Läkerolen. Då kommer jag även ha med mig ett helt gäng studiekompisar och bästa vännen Josefine <3 det ska bli superkul!


Jag har ett liv att fortsätta leva...